Till min mor
! Mamma! … säger din pojke
och tar på sig den sko som du
gett honom den dagen
Den håller på att nötas ut
efter så mycket vandrande
har jag ont i fötterna
men de vet att vägen
åter skall föra dem hem
Solar och månar har vandrat under
tiden
och sidorna är gulnade
Ur det oskrivna brevet
flyger det skrivna
Fuktiga kyssar dröjer ännu kvar
på din sons kinder
het andedräkt kallt klimat
ger åt andedräkt är återfärden
Jag är inte längre ensam
jag har barn
de är även dina barn, min mor
barnbarn som inte känner dig
utom genom mina berättelser
med dem vet att du finns
dina år är mina
Din ömhet är min
det du lärt mig också
Nu är jag här, du ser mig inte
du känner mig inte, min mor
Vakna ur din sömn
för vi kommer tillbaka och vi
möts.
