Kamrat

Under återljudet av dynamit

till ekot av revolutionära röster

vår kamrat och vän

marscherar med högdragen panna

orädd vid proletariatets fanor

! Federico! det är du

som leder och skall leda

det monopoliserade folket

som kräver sin rätt

till revolutionens frihet

Berövad sin rätt, utan nåd

av de där törstande klorna

fläckade av arbetarblod, bondeblod

av ditt folk, Bolivia

! Folket som litar på dig!

du, marxismens trogne följeslagare

du hade vårt förtroende

du lyckades staka ut en väg i historien

hellre, sveket den där novemberdagen

fanns noterad i förrädarens almanacka

! Nej! … det var inte bara för att tysta din röst

! Nej! ditt folk ska lyckas få sin rätt.

högt flyger den andinska kondoren

skriet gör fåror i den kyliga högplatån

khantuta[1] blommar mer än någonsin

och tropikens naturliga hetta

blommar över den krökte mannen …

Du har del i en helhet

din kropp är död

så är också dina tankar

klara, enkla och djupa

lever de som det ledande ljuset

i proletariatets och jordbrukarnas revolution

i världen.

Begravning hade jag … inga tårar!

bara ljudet och sammandragna blickar

lukten av copajira[2]

följde dig!

Du föddes i gruvan och de täckte dig med mineraldamm

du är i din bädd, vilar!

vid gryningen sker återförening

vid den blå, kamrater

går vi, vilken Machu Moreno!

som framkallar avslöjandet.

---

[1] Khantuta: Bolivias nationalblomma.

[2] Copajira:

Poesiafton - Karnevalsveckan

Poesiafton MÅNGFALDENS POESI inledning

till karnevalsveckan

Temat blir :    

  

Medverkar

Kristin Allwood, Rebecca Floer, Angelica Riquelme

Saber Alipanah, Mario Kristan, Jose Romero,

Program :

Välkomnande  med musik framfört av Joseph Robbins

kl.18.30

Poesi med Kristin Allwood och Angelica Riquelme

Musikinslag med Joseph Robbins

Poesi med Mario Kristan och Saber Alipanah 

Musikinslag med Samoel Eskandari - traditionell persisk musik

Poesi med Jose Romero  -

Vi avslutar aftonen med visor framför av Rebecca Floer

Aftonen avslutar ca. kl. 20.00

Torsdag  24 maj  Kl   18.30 -

Mötesplats Hammarkullen - Hammarkulletorget

För att

 För att jag såg dig, förälskade jag mig
för att blomman blommade, blommade min kärlek
för att stjärnan sa ja
sa jag ja

För att hon grät den dagen
log jag
för att detta väsen föddes i henne
sa jag ja

För att din väg är kort och min lång
parkerade jag min bil vid din veranda
för att den refrängen kom över dina läppar
vällde de fram över mina
ja!

För att tingen mognade och du gick mot mig
väntade jag
för att den här dikten skulle bli evig
svor jag dig evig kärlek
för att du älskade mig, följde du
bakom mig

För att solen och månen vid gryningen sågs
vid din sida vaknade jag
för att din lilla värd tredubblades
för att utan att veta det såg jag dig avklädd
för att när mina känslor skymde på
såg de dig

För att utan att veta det var jag där
framför dina ögons spegel
och när jag såg mig själv i dem
ville jag upptäcka Amerika
för att allt är gråt och regn och fåfänga
för att storken tillskansade sig världen
för att du vet

För att dina rynkor syns väl
åren gick
du, jag, här, där
samtidigt
för att minnena är sagolika, de kallar egoistiskt
för att de absorberar dig, de suger ut dig, tvättar din hjärna
för att du går med dessa fåfängliga och strålande minnen
för att du glömmer här och nu

För att du inte lever i framtiden utan i det förgångna
för att du minns dem
för att från dina ögon faller tårar av bitterhet och saknad
för att dina tankar är där borta
för att från dina läppar tränger fram smärtsamma ord blandade med egoism och desperation
för att idag måste disken diskas, sängen bäddas
För att idag sade ja!
för att igår städade du trädgårdsgången
för att en dag serverade du mig frukost
för att idag serverar du dagens rätt ch´anka de pollo
för att idag kom jag hem sent

För att jag inte är hemma och jag ser i min spegel
för att idag kanske inte i morgon och kärleken
för att idag är du tjänare och i morgon mamma
för att idag älskarinna och i morgon bara kvinna
för att du inte har pengar och jag sparar om
för att jag är snål och du inte

För att jag såg förakt i speglingen av dina ögon
för att jag inte är man
för att jag inte är far
för att jag inte söver, jag går i dvala
för att jag tänker på dig

För att månen ännu inte mött solen vid kvällningen
för att endast ur livet kommer ni
för att vara vid liv, men de är inte med mig
nej och ja sött gott och bitter
för att jag inte vill se dig lida längre
för att jag ger mig av och du fri
för att ditt liv är där och inte här
för att din familj är där och väntar på dig
för att utan dem klarar du inte

För att vi inte är av samma sort
för att jag ger mig av
för att det är bättre så
för att du kommer att ta avskedets resväska och full av illusioner återvänder du
för att du kommer att offra trion

För att om de ska bli tillfredsställande dina framtidsplaner
för att din värld, inte existerar utan att vara närvarande i dåtiden
för att jag ger mig av,
ger jag mig av
för att jag
för att ….

Natten

En natt besatt av den dunkla manteln
stiger ned längs månens försilvrade trappsteg
Jag såg den komma
kände den intill mig
dess hår försilvrat och dess svarta ögon fyllda av ömhet
dess dunkla mantel skylde min nakna kropp

Den natten, kände jag dess kropp av ömhet som slog
törstande efter ett liv som ditt
törstande efter mitt
till tre, fyra, tusen räknar jag dina hjärtslag

De förtrollade nätterna bär jag med mig
just när du ger dig av, Vad gör det?
gör det att din närvaro är fastnitad i mitt rum
i stjärnorna, i flödet av det bortglömda andetaget
vattenfall av oskrivna fotspår på golvet där
din kropp passerat
genast återgår jag, desperat återgår jag till minnet
oavslutade och kraftlösa och avtecknade källor av ömhet
i nattens skarpa ljus
stora förbrända prästkragar plockade av en slump
natt oh!
Vilken natt!

Jag är rädd

Jag är rädd för natten
Jag är rädd för att inte kunna
fullända mitt verk; som far och son

Jag är rädd för att inte kunna
fullända mitt verk
som älskare, make

Jag är rädd, ja! … natt
rädd för mardrömmen att dö
jag är rädd …
och mina nerver krossar mig

Mitt huvud blir vitt
som snö, kallt och kompakt
förvirrat tänker det och förstår inte.

När jag färdas i min bil
längs livets landsväg
förr reste jag i 30 kilometer i timmen
nu, vid 40, är farten tredubblad
i min bil, längs livets landsväg

Jag är rädd för dig mardröm
att jag ser dig men inte känner dig
du tar mig alltid på sängen

Kylan viner och jag är där
jag tänker i mina drömmar
att jag som barn, blommade.

Nu fryser jag och jag är avklädd
natt … du skrämmer mig

De mina ser mig och ler

Hur kan jag bli som dem
för att inte vara rädd
nattens mardröm
dödens mardröm
min kvinna, vid min sida
känner min stora oro
men den tystnar.

Bara hon bär också
samma rädsla
som jag i detta
livets lopp

Jag är rädd för att dö

För jag har mycket tid kvar att leva.

Chef

Chefer finns överallt
om det inte finns
skapar vi de.
Det är status
trots allt;
vi, är alla vana
att ha chefer;
på jobbet, i föreningar
i politik
till och med … hemma
beroende på vilken slags arbetsplats,
det har sin egen betydelse.

Oftast är de,
svarta, vita, blondiner, mörka
kvinna eller man
stora, tjocka, smala.
I alla fall,
alla är chefer

Dom brukar vara på en olämplig tid
som en katt smyger omkring oss
Det räcker att snoka
och det var det som de väntade
för att sparka folket eller…
bjuda på en varmt kaffe.

Chefer kan vara
duktiga, snygga, elaka,
stränga, tråkiga egoistiska

Chefen fördelar jobbet
kontrollerar jobbet,
De gör oss nervösa

Deras blickar liksom taggar krossar våra själar
men,
för det mesta
strålar deras blickar trygghet och värme
som sol strålarna vid gryningen.

En chef ska vara…
en vän, en kompis
dom som med sin synlighet
erövrar våra hjärtan
och inte tvärtom

Chef
Känner du dig som en chef?
i alla fall…
Inte jag.