Kamrat

Under återljudet av dynamit

till ekot av revolutionära röster

vår kamrat och vän

marscherar med högdragen panna

orädd vid proletariatets fanor

! Federico! det är du

som leder och skall leda

det monopoliserade folket

som kräver sin rätt

till revolutionens frihet

Berövad sin rätt, utan nåd

av de där törstande klorna

fläckade av arbetarblod, bondeblod

av ditt folk, Bolivia

! Folket som litar på dig!

du, marxismens trogne följeslagare

du hade vårt förtroende

du lyckades staka ut en väg i historien

hellre, sveket den där novemberdagen

fanns noterad i förrädarens almanacka

! Nej! … det var inte bara för att tysta din röst

! Nej! ditt folk ska lyckas få sin rätt.

högt flyger den andinska kondoren

skriet gör fåror i den kyliga högplatån

khantuta[1] blommar mer än någonsin

och tropikens naturliga hetta

blommar över den krökte mannen …

Du har del i en helhet

din kropp är död

så är också dina tankar

klara, enkla och djupa

lever de som det ledande ljuset

i proletariatets och jordbrukarnas revolution

i världen.

Begravning hade jag … inga tårar!

bara ljudet och sammandragna blickar

lukten av copajira[2]

följde dig!

Du föddes i gruvan och de täckte dig med mineraldamm

du är i din bädd, vilar!

vid gryningen sker återförening

vid den blå, kamrater

går vi, vilken Machu Moreno!

som framkallar avslöjandet.

---

[1] Khantuta: Bolivias nationalblomma.

[2] Copajira: